Ekebergsmarmor är en distinkt svensk marmorsort som bär namnet från Ekebergs gård vid Hjälmaren och bryts vid Glanshammar nordost om Örebro. Den är känd som Närkes landskapssten och är en dolomitmarmor.
Den har en rik historia som byggnadssten, skulpturmaterial och industriellt råmaterial.

Denna marmor är känd för sin ljusa färg och karakteristiska dragning åt beige, vilket ger den en varm och inbjudande ton. Den ljusa ekebergsmarmorn användes för första gången som fasadbeklädnad på 1890-talet av Isak Gustaf Clason i von Rosenska palatset. Detta banade väg för dess användning i flera påkostade byggnader runt om i Sverige, inklusive Oscarskyrkan, Sundsvalls enskilda bank och Kungliga Dramatiska Teatern.

Utöver sin användning i arkitektur och byggnation har Ekebergsmarmorn också blivit ett populärt material för skulpturer och ornament. Exempel på detta inkluderar Thorwald Alefs Solbadande flickor i Falkenberg samt dopfunterna i Olaus Petri kyrka i Stockholm och Överluleå kyrka.

Ekebergsmarmor förblir en ikonisk svensk sten som fortsätter att pryda både historiska och moderna strukturer med sin unika skönhet och karaktär